Blogg

Blogg

Januari 2018
3.1.2018
 
Så ja! Julen och året 2017 är förbi. Lennu –kniven har överlämnats åt vår sittande president. Jag fick äran att skaka hand med president Sauli Niinistö i Ylivieska 9.12.2017. Lennu –kniven var en omtyckt present och presidenten placerar kniven i sin knivsamling. Före julen fick jag en personlig tack i form av ett brev av presidentparet från Mäntyniemi.
Väderförhållanden har varit varierande, emellanåt är det kallt och sen regnar det igen. Vi har lite snö men vägarna är ytterst hala. Solen syns alltid då och då och det gör landskapet så vackert. 
Affärerna har börjat långsamt men nya produkter och erbjudanden har börjat komma igen!
Till webbutiken ska jag få Abralon slipband. Det kommer i bandform och dess bredd är 115 mm. Förr har det bara gjorts runt. Grovheten är 1000 och 4000. Själv har jag använt Abralon i 15 år och enligt mig är det bäst. Med det får knivskaften en yta utan repor. Då kommer trädets naturliga mönster ypperligt fram.
Abralon är ett mångsidigt slipband. Material som kan slipas är bl.a. träd,stål och aluminium. Produkten lämpar sig för både torr- och våtslipning. Sten, gagat, pärlemor och fossiler går också bra att slipas. Detta band kan du också klippa med sax till t.ex. 30 cm breda band. Jag brukar sätta fast kniven i slipningsbänken och göra efterbehandlingen för hand.

 


Lennu -kniven
8.12.2017
 
Då republikens president Sauli Niinistö och fru Jenni Haukio meddelade om tillägg i familjen började jag fundera på en present åt dem. Och eftersom jag kan göra knivar, valdes Lennu som modell. Av republikens hund nummer ett fanns det ju många bilder på så det var enkelt att börja bearbeta kniven. 
Arbetet började med valet av materialet. Från mitt lager valde jag en finmönstrad masurbjörk vart jag började sketsa Lennus huvud. Så småningom började jag med ett grövre blad ta bort extra material. Emellanåt måste man titta på och svänga på föremålet och försöka hitta den tredimensionella formen. Med ännu mindre blad tar man igen bort extra material och på detta sätt försöker man få minen uttrycksfull.
Till sist flyttar jag mig under stereomikroskopet och där graverar jag de noggrannaste delarna så som ögonen, munnen och nosen. Denna procedur är viktig så att föremålet liknar modellen och får det att se levande ut. Gravering är tungt för nacken och axlarna. Min teknik är att jag håller föremålet fritt i vänstra handen och med den högra handen graverar jag. I ungefär 10 år har jag varit till en massör två gånger i månaden. Det är ett måste om man ska göra detta jobb. Jag rekommenderar det åt er andra också!
 Lennu_puukko_600
 
 
 
I väntan på julen
25.11.2017
 
På lördagen tillverkade jag innerslidor till knivar. En ny knivmodell har lanserats i webbutiken (Kalla -kniven). Hur ser den ut? På knivskaften och -slidan ser du delar av kyrkan och andra typiska saker från Kalla ö så som fisknät samt kyrkans spåntak och vindflöjel. 
Tryckmodellerna graverar jag av älghorn. Till jaktkniven, så som till alla temaknivarna, gör jag en dubbelsidig innerslida av björk. På den ritar jag först temat, som jag sedan graverar fram. Mönstret kommer att förbli ca 1,5 till 2 mm högt och slutligen slipas det. Nu kan man vattna lädret, forma det och sy ovanför innerslidan och kniven. Därefter ska slidan torkas på ett varmt ställe. Själv hänger jag den vid den öppna spisen. Då torkar knivslidan jämt. Då lädret börjat ljusna och hårdna en del, är det tid att forma knivslidan första gången. En del av modelleringsverktygen har jag gjort och slipat av renhorn, men till störta delen använder jag verktyg av stål i olika former och storlekar. Knivslidans kanter ska rundas av flera gånger tills slidan slutligen lämnas och torka. 
 
kallapuukko_pysty300
kallapuukko_vaaka400
 
 
 
Puukkounelmia –utställning (Knivdrömmar –utställning)
10.8.2017
 
För tillfället har jag en utställning i Brahestad 1.8-30.8.17. Med på utställningen har jag cirka 100 produkter, varav ungefär trettio knivar med stenskaft. Sistnämnda knivar är mina första knivar. Vissa av dem har jag gjort redan för 38 år sedan. Alla stenknivar är gjorda av halvädelstenar, förstendade fossiler eller av malmmineraler.
Jag har tillverkat knivar också av mycket sällsynta material. De mest sällsynta materialen är dinosaurens ben av Hypacrosaurus som är ett dinosauriesläkte som levde i nuvarande USA och Kanada för mellan 90 och 70 miljoner år sedan under sen krita. Dinosaurs avföring har hittats i Utah (USA). Skitkniven har jag gjort av den. 
Bengraveringsknivar, fåglar och andra djur hör till den senare produktionen. Gravering blev jag intresserad av på slutet av 90-talet, och den fastnade jag totalt för. Bengravering är en av de svåraste konstformerna. I bengravering tas extra material bort och det väsentliga lämnas kvar. Det låter ju enkelt! För att uppnå ett bra resultat måste du se “framför dig” den färdiga produkten tredimensionellt. Vi tar som exempel en örn. Du måste bekanta dig med dess beteende, huvudrörelser och speciellt med ögonen. Örnens blick är inte mild, utan hårt, listigt, alltid varsamt och sneglande. Då man får fram dessa saker genom graveringen, får djuret att leva så att saga, då har man lyckats. Det har tagit sin tid att lära sig denna teknik. Men jag är säker på att om du gör saker som känns roligt vad än det är, då utvecklas man både tekniskt och konstnärligt.
 
kotka400
kotkankynsi400
puukot400
 
 
 
Sten- och bengravering
8.3.2017
 
Då jag började tillverka knivar, var mitt första material sten. Jag började alltså med ett svårt material. Jag gjorde de första trettio knivarna av sten innan jag fattade att kanske man skulle kunna använda något mjukare material också! Det var nog jobbigt i början! Verktygen var primitiva då på 80-talet. Det fanns inte olika slipskivor, endast någon rysk diamantpolerskiva till signing.
Sammanlagt har jag tillverkat knivar av olika stenslag mer än 40 stycken, varav jag har kvar endast 32. En del är i museer, hos samlare och resten har köpts som gåvor åt  stenarbetare. Nej, jag är inte ledsen att jag började först bearbeta sten. Stenknivar är sällsynta, särskilt när de är alla gjorda av halvädelstenar, fossiler, guld- och nickelmalm. alltid bett att visa dem på något sätt. Konstant blir jag efterfrågad om mina stenknivar kan visas på någon utställning.
Jag vet inte vad jag skulle ha blivit som stor om jag skulle ha förhållit mig likadant till skolämnen som jag förhåller mig till bengravering nu för tiden. Kanske jag skulle ha blivit till exempel rymdforskare. Som barn kunde jag varken rita eller sjunga. Men nu kan jag rita! Alla nya idéer som kommer från mig själv eller av andra ritar jag på papper. Jag bearbetar idéerna i mitt huvud och tanker på samma gång igenom arbetsmomenten. Jag vet hur jobbet ska göras så att resultatet är bra.
Bengravering är en av de svåraste konstformerna. Man tar bort det som är extra och lämnar kvar det väsentliga materialet. Om man tar bort för mycket, får man det inte tillbaka. I Tyskland finns en stad med namnet Idar-Oberstein. Denna stad är stenarnas Mecka. Jag har där en god vän till mig, Ervin Klein. Han är en av världens bästa stengraverare. Lyckliga jag har fått några goda råd av honom. Han har lärt mig vissa tekniker och han har också lärt mig hur man får produkten att se levande ut. Tekniken och konstnärligheten utvecklas med tiden, och alla har sig säregna stil. 
 
kaiverrus400